Jag måste bekänna en sak. Jag har börjat släktforska. På allvar alltså.
Jag har varit på gång tidigare, men gett upp. Mest beroende på andra prioriteringar. Men att släktforska är roligt. Jag delar det intresset med 200.000 till i Sverige. Så man är inte ensam som man först trodde. Det är väl nästan något av en folkrörelse. Jag har löst en del “familjegåtor” och fått klarhet. Men nya nya har dykt upp. Det är verkligen ett detektivjobb med många döda och nu levande där man aldrig kan få reda på slutet.
Att släktforska har blivit mycket enklare via internet och PC. Det tar bara några timmar för det som tidigare tog dagar, eller veckor att ta reda på.
Det har hittills varit väldigt givande med släktforskningen och jag har fått nya vänner i olika delar av landet. Det är mycket socialt att släktforska! Samtidigt lär man sig mycket intressant historia!
Jag har gått tillbaka till 1700-talet och det finns mer att gå tillbaka till i kyrkoböckerna. Jag är 5:e till 6:e generationen. Kanske kan jag i vissa släktgrenar gå tillbaka mer än 9-10 generationer! En bekant kom tillbaka till 1500-talet!
Jag har släktforskat ett antal timmar, genom att sitta hemma vid datorn med internetkoppling. Det som tidigare tog dagar, månader och år, går nu bara på några timmar! Jag behövde bara teckna årsabonnemang på Riksarkivet för att få tillgång till hela landets kyrkoböcker, SCB:s befolkningsstatistik och folkräkningar 1880, 1890 och 1900. Då kan man i lugn och ro, ta tid, när man har tid, till att forska. Dessutom finns anbytarforum, ett forum där man hjälper varandra.
Glädjen och förundran finns att upptäcka mormorsmormors föräldrar vad de hette och var de bodde och vilket yrke de hade. Men också vad de dog av. Man förstår, med prästens anteckningar husförhörslängderna vad som hände. Att oäkta barn t.ex. var kriminellt som både föräldrarna kunde straffas för. Den lagen försvann 1854. För alltför många barn lämnades till “änglamakerskor” som mot betalning såg till att barnen dog. efter det är det oftast omöjligt att hitta pappan till barnen eftersom modern inte var tvingad att uppge det och inga straff utdömdes. Det hände mycket ofta och ett stort antal barn blev oäktingar utan pappor. Det blev oftast förödande för både mamma och barn. Man ser andra familjer på olika gårdar och torp och förstår deras livsvillkor. Historien blir levande och nära. Historien blir påtagligt en del av mig själv.
Bröderna Bryntesson som gick 7 mil till Kristania för att fotograferas 1873
Jag fick av en händelse tillgång till ett fotografi med fyra farbröder som antogs vara mina förfäder. Men troligtvis är inte dessa mina förfäder men det är inte uteslutet. Det finns egendomliga sammanträffanden som visade sig senare. Kortet togs i Kristania 1873. Bröderna kommer från Skillingmark i Värmland. De föddes i början av 1800-talet och deras farfarsfar Anders Hult krigade med Karl XII i Halden mot Norge! Då förstår man att det som tidigare var lika långt borta, egentligen är närmare än vad man tänker sig.
Min mormorsmor, Klara, hennes bror Alfred utvandrade sommaren 1888 till Nordamerika, så fort han blivit myndig. Klara berättade ibland att hon saknade sin bror, har jag fått berättat av andra efterlevande släktingar.
Jag undrar om de någonsin fick kontakt med varandra igen? Klara levde till slutet av 1950-talet, så möjligheterna finns ju att hitta några brev hos andra släktingar och vad som hände med Alfred.
Släktforskning tar tid, trots digitala arkiv databaser och internet. Förutom att släktforska ska man dokumentera släktträdet gärna med andra uppgifter, så man inte glömmer och kan visa för sina barn och andra släktingar. Kanske det finns andra som släktingar som kan tillföra sin kunskap?
Med 6-10 generationer tillbaka är det inte otroligt att det finns uppåt 1.000 nu levande personer som jag är släkt med. Tanken hissnar lite…..Släkten finns nog inte bara i USA utan jag vet att den även finns i Norge. Kanske den finns i andra länder också….
För att kunna dokumentera forskningen kan man använda papper och penna, men pappret rymmer inte mer än två, tre fyra generationer, sen är det fullt. Sedan finns det händelser och information som inte kan dokumenteras i släktträd, utan kompletteras bredvid. Om man måste ändra så kan det mycket man måste ändra t.ex. om en person inte stämmer i släktträdet. Då kan det påverka hela släktträdet och mycket måste ändras. Därför finns det dataprogram som hjälper till med detta.
Ett program för att dokumentera släktträd på PC:n kan vara alternativ men det känns lite gammalmodigt. Jag jobbar ju från flera PC och kanske måste ha flera licenser. Det värsta är att jag då måste uppdatera samma information i alla datorer. Kanske går det att lagra informationen i en egen server men då måste fixa backuper.
Nu finns det ju internet och ett antal leverantörer med webbaserade släktträdsprogram för att dokumentera släktträd. De har också andra tjänster som sökningar i olika databaser som Ellis Island ,New York från 1892. Alla har sina för och nackdelar, men inget kommer upp till den nivån som som ett svenskt utvecklat PC-program gör, med svenska förutsättningar. Varför kan inte släktdokumentationsprogram på webben anpassas till svenska förhållanden? PC-programmen verkar inte finnasMac? Hur gör de då? Lånar en PC eller..?
Jag tror att jag ska göra en utvärdering, av olika program för dokumentation av släktträd. Det med mina erfarenheter och omdömen. Men jag kommer också skriva hur det går med mitt eget släktforskande.